midnattsfunderingar

Gitarristen i Genesis Steve Hackett fyllde ju år igår. Jag hoppas att ni tog fram era skivor med bandet, eller från hans solokarriär. För min del blev det framförallt skivan Selling England... och i synnerhet Firth of Firth ett antal gånger. Hacketts solo är för jävla fint här, finkänsligt, till en början lågmält liksom utan några större gester, tills det hela tiden växer till omfånget med allt större rörelser. Överlag uppfattar jag inte Hackett i sin egenskap av gitarrist som en de stora gesternas man, som någon som gör mycket väsen av sig, utan tvärtom spelar han ofta lågmält, men desto verkningsfullare eftersom han alltid trycker på rätt knappar, får ur sig de ljud som verkligen betyder någonting. Elegant och melodiös, vilket inte minst gäller för hans bidrag till Firth of Firth. Det är ett gitarrsolo som kittlar hela kroppen. (Gitarrsolot börjar vid 5:40, men låten i sin helhet är mästerlig.)

https://www.youtube.com/watch?v=SD5engyVXe0