Vackert formulerat.
"Man misstar sig på den logiska empirismen och dess arv om man tror att den saknade ett ”existentiellt”, eller för den delen estetiskt ärende. Många av de ledande företrädarna för denna skolbildning, inte minst i Norden, besjälades tvärtom av ett mystiskt patos. Det gäller Eino Kaila i Finland och Arne Naess i Norge. Att ”Tractatus” kom att bli emblematisk för denna kulturella strömning är alltså ingen anomali. Tvärtom fångar den något för denna rörelse väsentligt, en förhärdad, asketisk rationalitet, som fann sin djupaste näring i en blå låga av återhållen andlighet djupt inne i en ingenjörsmässigt konstruerad språkbur." (Hans Ruin i sin recension av Wittgensteins "Tractatus").
