David Bowie.
Hann igår inte skriva någonting beträffande Bowies bortgång. Det kommer i det följande istället. Skriver om, och länkar, två av hans bästa låtar. Först en allmän betraktelse. Vad jag alltid förknippat med Bowie, utöver det uppenbara faktum att han som låtskrivare har få motsvarigheter och utöver att han har ett unikt uttryck som sångare, är hans väldigt säregna sätt att frasera och artikulera (han har sin like i Dylan här). Det är som om han smakar på orden, låter en mening framträda ur sättet han uttalar dom på. Lyssna exempelvis på hans cover av "Fill Your Heart" (som ligger på Hunky Dory-skivan: https://www.youtube.com/watch?v=dIog1vxXN4U) och hur han uttalar orden "time" och sedan "mind", vilket är alldeles i början. Underbar frasering! Ja, detta var väl en bisak egentligen. I alla fall... Givetvis lyssnade jag igenom några av mina favoritskivor med Bowie igår, i och med att man nåddes av nyheten. Men att lyssna på Bowie är ingen nostalgishow: hans musik är lika levande idag som den var på 70-talet (eller vilket decennium med honom man nu gillar bäst), och anledningen till att idag lyssna på hans musik är inte för att påminnas om en tid som inte längre finns. Istället handlar det om att återigen inse hur en människas musik fortfarande spränger popmusikens gränser och att en poplåt från -76 fortfarande känns revolutionerande.
1. David Bowie - "Teenage Wildlife" (1980)
https://www.youtube.com/watch?v=_myArN2GO40
"Teenage Wildlife" från mästerverket Scary Monsters... (1980), en skiva som tillsammans med Station To Station (1976) är mannens i mina ögon bästa skiva. Dom flesta nämner hitlåten och mästerverket "Ashes To Ashes" som skivans kronjuvel, men min favorit har sedan jag hörde skivan första gången varit denna pärla. Allt är perfekt här: Robert Fripp (från King Crimson) gör någonting alldeles omvälvande med sina gitarrslingor som följer låten till slutet, han får gitarren att lida och lida. Det var verkligen ett lyckokast att få med Fripp till inspelningen av denna skiva. (Påminner mig själv om att lyssna på fler av Fripps arbeten som studiomusiker). Kan lyssna på den där gitarren om och om igen! Därtill är Bowie i sitt esse här. Det är någonting med hans attityd här, viss pondus och auktoritet som präglar själva tilltalet. Låten stampar sig rytmiskt framåt. Det är en uppvisning i låtskriveri och en fin sångprestation från den nu till döds vilande legenden.
2. David Bowie - "Word On A Wing" (1976)
https://www.youtube.com/watch?v=sV8IZHYTOnY
Låten är från Station To Station (1976). Bowies sånginsats är här fullständigt förbluffande. "Wild Is The Wind" från samma skiva har en lika häpnadsväckande sångprestation. På dessa två låtar är det som om han hela tider utforskar gränserna för den egna röstens förmåga, han liksom pressar sin röst till det allra yttersta. Som så ofta med Bowie framstår det nästan som om rösten är på väg att spricka, som om rösten är på väg att upplösas i intet, skörheten vibrerar ur högtalarna. Men den spricker aldrig, och det är det som gör honom till en sådan fascinerande sångare. Det är väl kanske det som är hans signum, bland andra sådana givetvis, den nästan-spruckna rösten som aldrig spricker. Han balanserar fint på gränsen till röstens kollaps men lyckas alltid hålla tillbaka fallet. En sann mästare var han Bowie och en av dom verkligt stora. "Lord I kneel and offer you my word on a wing." Lyssna givetvis också på nämnda "Wild Is The Wind" (som är världens bästa cover: https://www.youtube.com/watch?v=THbYFOsl-LM).
1. David Bowie - "Teenage Wildlife" (1980)
https://www.youtube.com/watch?v=_myArN2GO40
"Teenage Wildlife" från mästerverket Scary Monsters... (1980), en skiva som tillsammans med Station To Station (1976) är mannens i mina ögon bästa skiva. Dom flesta nämner hitlåten och mästerverket "Ashes To Ashes" som skivans kronjuvel, men min favorit har sedan jag hörde skivan första gången varit denna pärla. Allt är perfekt här: Robert Fripp (från King Crimson) gör någonting alldeles omvälvande med sina gitarrslingor som följer låten till slutet, han får gitarren att lida och lida. Det var verkligen ett lyckokast att få med Fripp till inspelningen av denna skiva. (Påminner mig själv om att lyssna på fler av Fripps arbeten som studiomusiker). Kan lyssna på den där gitarren om och om igen! Därtill är Bowie i sitt esse här. Det är någonting med hans attityd här, viss pondus och auktoritet som präglar själva tilltalet. Låten stampar sig rytmiskt framåt. Det är en uppvisning i låtskriveri och en fin sångprestation från den nu till döds vilande legenden.
2. David Bowie - "Word On A Wing" (1976)
https://www.youtube.com/watch?v=sV8IZHYTOnY
Låten är från Station To Station (1976). Bowies sånginsats är här fullständigt förbluffande. "Wild Is The Wind" från samma skiva har en lika häpnadsväckande sångprestation. På dessa två låtar är det som om han hela tider utforskar gränserna för den egna röstens förmåga, han liksom pressar sin röst till det allra yttersta. Som så ofta med Bowie framstår det nästan som om rösten är på väg att spricka, som om rösten är på väg att upplösas i intet, skörheten vibrerar ur högtalarna. Men den spricker aldrig, och det är det som gör honom till en sådan fascinerande sångare. Det är väl kanske det som är hans signum, bland andra sådana givetvis, den nästan-spruckna rösten som aldrig spricker. Han balanserar fint på gränsen till röstens kollaps men lyckas alltid hålla tillbaka fallet. En sann mästare var han Bowie och en av dom verkligt stora. "Lord I kneel and offer you my word on a wing." Lyssna givetvis också på nämnda "Wild Is The Wind" (som är världens bästa cover: https://www.youtube.com/watch?v=THbYFOsl-LM).
