Schack i Sagan om ringen
Såsom havande både ett närmast andligt förhållande till den skrivna litteraturen och dess historia samt ett förvisso blott ett års gammalt, men brinnande lidelsefullt intresse för schackbrädets oändliga djup och vidder samt för dess resa genom tiderna från det gamla Indien till det medeltida Europa och in i våra dagar, har ur dessa bägge intressen fötts ett barn: intresset för hur schackspelet tagit sin boning i litteraturen, hur det har bearbetats, verkat som bildspråk för olika företeelser, hur schackspelets "regelverk" fungerat som struktur för romaners, novellers och pjäsers struktur osv. Det är spännande tycker jag hur schacket nästlat in sig i vår kulturvärld och hur detta tar sig uttryck genom att närvara i litteraturen. Det hela skulle kanske skulle kunna sammanfattas i en rad som den som följer. Två saker fyller mig med ständigt förnyad förundran: bokstäverna inom mig, och schackpjäserna framför mig.
Några exempel kan väl vara Stefan Zweigs svärmiska, känslomässigt överdådiga 'Schacknovellen', Becketts pjäs 'Endgame' som hämtar näring ur sista fasen i ett schackparti, Nabokovs roman 'Han som spelade schack med livet', och så vidare.
I helgen stötte jag till min stora glädje på ytterligare ett stycke där schack används som bildspråk i berättande prosa. Jag läser om böckerna om Härskarringen för tillfället och överraskande nog tycks invånarna i Midgård, i Tolkiens världsbygge, ha ett begrepp om schack. Efter Gandalfs och Pippins första möte med Denethor efter ankomsten till Minas Tirith (i bok tre) använder Gandalf schack som bildspråk för att uttrycka sina känslor inför det stundande angreppet från Mordor, från de Saurons arméer som står för dörren:
"– Nåja, ingen grund att grubbla över vad morgondagen kan föra i sin sköld. En sak är emellertid säker– att i morgon blir det värre än i dag och så blir det för många dagar framåt. Och det finns inte mer jag kan göra för att råda bot på den saken. Schackbordet är uppställt och pjäserna rör sig. En pjäs jag särskilt längtar efter att se är Faramir, nu Denethors arvinge och tronföljare. Jag tror inte att han befinner sig i staden men jag har inte haft tid att få in underrättelser. Jag måste ge mig av nu, Pippin. Jag måste till herrarnas rådslag och få veta vad som står att få veta där. Men det är Fienden som har draget, och han samlar sig som bäst för den avgörande stöten. Och brädets bönder kommer troligen att få uppleva lika mycket som de andra pjäserna, glöm inte det, Peregrin Paladins son, soldat av Gondor. Vässa din klinga!" (Tolkien, Sagan om konungens återkomst, övers. Ohlmarks).
Man undrar ju hur bra Gandalf var på schack! Och vem som skulle vinna mellan honom och Sauron. Och hur utvecklad deras schackteori var. Vem uppfann spelet? osv. Underbart fynd! Deo gratias!
Några exempel kan väl vara Stefan Zweigs svärmiska, känslomässigt överdådiga 'Schacknovellen', Becketts pjäs 'Endgame' som hämtar näring ur sista fasen i ett schackparti, Nabokovs roman 'Han som spelade schack med livet', och så vidare.
I helgen stötte jag till min stora glädje på ytterligare ett stycke där schack används som bildspråk i berättande prosa. Jag läser om böckerna om Härskarringen för tillfället och överraskande nog tycks invånarna i Midgård, i Tolkiens världsbygge, ha ett begrepp om schack. Efter Gandalfs och Pippins första möte med Denethor efter ankomsten till Minas Tirith (i bok tre) använder Gandalf schack som bildspråk för att uttrycka sina känslor inför det stundande angreppet från Mordor, från de Saurons arméer som står för dörren:
"– Nåja, ingen grund att grubbla över vad morgondagen kan föra i sin sköld. En sak är emellertid säker– att i morgon blir det värre än i dag och så blir det för många dagar framåt. Och det finns inte mer jag kan göra för att råda bot på den saken. Schackbordet är uppställt och pjäserna rör sig. En pjäs jag särskilt längtar efter att se är Faramir, nu Denethors arvinge och tronföljare. Jag tror inte att han befinner sig i staden men jag har inte haft tid att få in underrättelser. Jag måste ge mig av nu, Pippin. Jag måste till herrarnas rådslag och få veta vad som står att få veta där. Men det är Fienden som har draget, och han samlar sig som bäst för den avgörande stöten. Och brädets bönder kommer troligen att få uppleva lika mycket som de andra pjäserna, glöm inte det, Peregrin Paladins son, soldat av Gondor. Vässa din klinga!" (Tolkien, Sagan om konungens återkomst, övers. Ohlmarks).
Man undrar ju hur bra Gandalf var på schack! Och vem som skulle vinna mellan honom och Sauron. Och hur utvecklad deras schackteori var. Vem uppfann spelet? osv. Underbart fynd! Deo gratias!
